Pontus ♥

Pontus min son, mitt fjärde barn i ordningen. Han föddes 23 sept 1991.
2010 fick vi en överraskning då han berättade att han skulle bli far. Ja jag kan nog erkänna att det då blev några sömnlösa nätter så ung som han var.
Men 2010-09-07 föddes lilla fantastiska Isabella och jag fick bli farmor !!
En enorm känsla...jag Farmor !

Under den perioden jobbade och bodde Pontus hos mej i Malå på veckorna och åkte hem till sin familj på helgerna. 
Jag tyckte där kring februari 2011 att Pontus verkade trött och slut men tänkte att det var för att det var mycke med att jobba , bli pappa osv. 
Han åt obegränsat men blev allt smalare och blekare. Där i slutet av februari fick Pontus helt plötsligt feber och en hemsk hosta. Han var på sjukstugan i Ursviken men dom skickade hem honom med penicillin mot lunginflammation. Han blev då bättre men efter ett par veckor kom febern tillbaka.
En kväll var han tvungen att åka hem från jobbet och erkänna för mej att han hade 39.5 i feber. Då blev det sjukstugan igen där dom sa att han mest troligt hade maginfluensa (magbakterien som då hägrade i Skellefteå) Men febern bara fortsatte, så efter en vecka igen blev det ett nytt sjukbesök. En fredag,jag minns det mycket tydligt. Han ringde hem och sa att han måste åka in till lasarettet. Efter någon timme ringer han o sa: 
- Mamma dom säjer att jag har en allvarlig sjukdom.

Pontus blev inlagd men ville inte vi skulle komma. Jag klarar mej sa han.
Det går inte med ord beskriva denna helg i väntan på besked .
På måndagen fick vi veta att det var lymfcancer. 
På tisdagen blev beskedet elakartad Hodgkins lymfom!!!
Pontus åkte till Umeå och läkaren där berättade för honom att hans sjukdom finns i fyra stadier och han hade fjärde, den fanns i A o B och han hade B.
Han hade sjukdomen i svåraste graden och han fick också veta att om han kommit tidigare hade det inte gått så långt. Han som besökt sjukvården flera gånger !!?!
Det blev fruktansvärt svår chock för alla i familjen. Men jag bestämde mej tidigt att nu finns inga alternativ.
Vi måste försöka vara positiv och bestämma oss för att detta ska gå bra. Vi skulle aldrig tillåta oss själva att tänka någonting annat. Jag pratade om detta med alla i familjen och andra nära o kära.
Vi måste hjälpas åt, stötta Pontus och hans familj och bara se möjligheter . 
En svår tid för alla. Det var så här att min pappa blev också sjuk i samma veva som Pontus. Han vårdades för palliativ vård där samma vecka som Pontus fick dignosen.
Vi var där och vakade , hade ångest för Pontus. Ja nu då jag tänker tillbaka förstår jag inte hur man överlevde. Men det är otroligt vad det finns kraft då det behövs. Jag tänkte att jag är det inte synd om för jag är frisk men dom som är sjuka……
Pappa hämtade sej och blev piggare. Pontus fick kämpa med behandling. Han fick cellgift både intravenöst och i tablettform. Han kämpade och var så tapper. En gång då jag var där vaknade jag på morgonen av att han fick stora kaskad kräkningar.
Jag förstår inte var Pontus fick sin kraft och mod ifrån. Men jag tänkte många gånger att lilla Isabella kom till vår värld av någon anledning. Hon hade en uppgift att få tillbaka Pontus i livet.
Han sa en gång – Då Isabella är glad då blir jag glad och hon är jämt glad.

Många behandlingar i flera månader. Många biverkningar såsom håravfall, sår i mun
Det jag tyckte var värst av allt, alla dessa naglar som bara ramlade av. 
Då allt detta fruktansvärda var över så ville läkaren att Pontus skulle gå igenom några strålningsbehandlingar också. Mer för att vara på den säkra sidan som dom sa. 

Men där kring den första oktober var allt klart. Han var hemma och vilade en månad. Började jobba halvtid i november och december. 1 januari bestämde sej Pontus för att börja jobba heltid.
Tänk vad livet kan bli förändrat och tänk varje dag att vi ska vara tacksamma..!!
Kram till Er alla.
Jag ser " Kvällen är din" som handlar om barncancer ,
Jag ser det o tårarna rinner.............
Tänker på dej ♥ min älskade Pontus ♥....
Tänker på förra året...
Tänker på hur du kämpat o kämpar......
Tänker på dej så positiv....
Tänker på dina tröstande ord till dina nära o kära
Tänker på din kraft......
Tänker på hur stolt jag är över dej....
Det finns inga ord....
Jag är så fantastiskt underbart glad, nöjd och lycklig att du är frisk....
En varm go kram till dej från mamma
Jag älskar dej ♥ !!

Kommentarer
Postat av: Mor Eivor

Ja nu är det bevisat, det sker under varje dag. Alla tog sig genom med livet i behåll och kanske blev vi lite ödmjukare. Kram,kram.

2012-10-27 @ 09:21:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0